
Socialdemokraternas kris
Socialdemokraterna var under flera decennier vad som kan kallas för ett statsbärande parti. Det moderna Sverige med allt det innebär, det bra och det dåliga, går i någon mån att härleda till socialdemokratisk politik. Den längsta sammanhängande perioden partiet hade makten var i 40 år, mellan 1936-1976. Återkom till makten 1979, tappade den igen 1991, vann tillbaka den 1994 och tappade den igen 2006. Sedan det valet då Alliansen fick regeringsmakten tycks det som att Socialdemokraterna inte hittat tillbaka till det parti de en gång var. Krisen har i någon mån varit konstant. Vad består krisen i, och vilken är vägen fram?
Någon kris i kommunikationen blir det dock inte om ditt företag använder sig av Telness som mobiloperatör. De är Sveriges enda mobiloperatör som helt och hållet riktat in sig på företag. Därför kan de erbjuda mobilabonnemang som är särskilt fördelaktiga för just företag, med passande tillvalstjänster som telefonväxel med mera. Titta på Telness så får du veta mer vad de kan göra för ditt företag.
En relativ kris
Man ska inte glömma att krisen i Socialdemokraterna i någon mån är relativ, det betraktas som att SAP befinner sig i kris i relation till det parti de en gång var. Det vill säga att de är ett parti som haft stöd av fler än 50 procent av Sveriges väljare. Men de är förstås fortfarande ett av Sveriges två-tre största partier med väljarsiffror strax över 20 procent. Nyligen exploderade hur som helst den interna kritiken i partiet med avgångskrav på nuvarande partiledare Stefan Löfven. Till viss del hänger kraven samman med att nyligen genomförda opinionsmätningar visat att Sverigedemokraterna kan ha gått om S, vilket gör de förstnämnda till Sveriges just nu största parti.
Andra frågor som pressar partiledningen är ett eskalerande gängvåld och en mängd eftergifter partiet tvingades göra för att kunna bilda regering, det avtal som blivit känt som januariavtalet.
Jag påpekade förut att krisen är relativ. För Socialdemokraterna handlar det förstås om en kris, som vid det här laget pågått ett tag. Sett utifrån går det dock att argumentera för att det snarare handlar om en slags normalisering. Socialdemokraterna har gått från att vara politiska dominanter till att bli ett parti bland alla andra. Om du har 50 miljoner på banken och förlorar 40 av dem så har du 10 kvar. För dig personligen kan det visserligen beskrivas som en ekonomisk kris, men den har knappast lämnat dig som en fattiglapp.
Alldeles oavsett vad krisen består i står det klart att Socialdemokraterna är i behov av att hitta en ny identitet som bättre stämmer överens med hur moderna partier fungerar. Svensk socialdemokrati är inte ensam om den här utvecklingen, utan samma skeende går igen i andra europeiska länder. Det tycks därför vara något större som pågår, och S har bara att anpassa sig.